KRAV och tillsatser, och en gnutta okunskap
Jag kan inte undgå att gång på gång förundras över okunskapen över vår egen föda. Idag skriver SvD om att det får användas tillsatser i KRAV-produkter, hujedamej! Men vad är tillsatser egentligen? SvD räknar upp till exempel konserveringsmedel, antioxidationsmedel, emulgeringsmedel och förpackningsgaser.
Vad är det då man tillåter enligt KRAV?
Jo, som konserveringsmedel menar man mjölksyra, koldioxid, svaveldioxid och äppelsyra. Det handlar alltså inte om några särskilt giftiga ämnen. Eller nja, allt är gifitgt i tillräckligt stora doser, även vatten. Men man ska sätta i sig bra mycket koldioxid för att kväva sig själv av maten, eller äppelsyra för att fräta sönder sig.
Som antioxidationsmedel tillåter KRAV bland annat askorbinsyra, citronsyra och lecitin. Förutom överdosering på C-vitamin så behöver vi nog inte oroa oss särskilt mycket där heller, när det gäller de två första. Och lecitin är en fettsyra som man framställer ur vegetabiliska oljor, och hör och häpna, är en livsviktig beståndsdel i till exempel celler och galla.
Men emulgeringsmedel då, det låter ju riktigt farligt? Nja, visserligen är både emulgeringsmedel och förtjockningsmedel något som vi människor har kommit på genom kemisk framställning för att tillsätta i maten, så är det faktiskt en väldigt viktig beståndsdel i sådant vi har lärt oss att älska, som sylter och gelé och drycker. Visserligen kan man tillverka sådant hemma utan tillsatser men hållbarheten blir sämre och om vi vill kunna handla marmelad på burk i affären så får vi nog finna oss i att det används något, och det KRAV tillåter är till exempel algin, som utvinns av alger och är huvudbeståndsdelen i till exempel CaviArt som älskas av många vegetarianer. Agar och karregan är även det från alger. Pektin framställs ur frukt, skalen närmare bestämt.
Och förpackningsgaser, det låter ju riktigt läskigt! Eller? Förpackningsgaser används som drivgas, till exempel i spraygrädde. Det används också för att få bort luften i förpackningen för att produkten ska hålla bättre, man ersätter alltså den bakterievänliga luften mot en mindre “vänlig” gas. I konventionell mat tillåter man tiotalet olika gaser. KRAV tillåter 3: syre, kväve och argon. Syre hoppas jag att alla vet vad det är, och är ingalunda farligt i de mängder som används. Likaså kväve. Argon kanske känns lite mer främmande, men det är en ogiftig gas. Det enda sättet jag kan komma på hur man skulle kunna dö av argon är om man sniffar tillräckligt ur förpackningarna så att man får syrebrist och kvävs till döds. Men då får man nog anstränga sig lite…
Kontentan av detta är att alla de ämnen som tillåts av KRAV på något sätt krävs för den slags mat vi är vana vid i dag. Kladdig marmelad, blixtsnabb drickhoklad, kött som håller längre än en dag, vin som klarar transport från Afrika och andra varor som vi kan ha i kylen i veckor utan att behöva köpa nytt. Inget av dessa ämnen är särskilt farliga heller, faktiskt inte farliga alls. Och man måste komma ihåg meningen med KRAV; att inte tillåta onödiga medel och tillsatser. Det handlar alltså om ämnen som är nödvändiga för att producera varan (så länge de inte är uppebart farliga). I en konventionell produkt kanske du hittar 4 olka emulgerings- och förtjockningsmedel, medan det i den KRAV-märkta bara finns 1.
Det handlar alltså inte om att totalförbjuda allt, utan att reglera användningen av tillsatser, och som är allmänt känt om KRAV bekämpningsmedel, för att skapa en bättre och mer hållbar konsumtion. Inte att återgå till stenåldersdiet. Bara för att du köper KRAV-godis betyder det inte att det automatiskt är nyttigt. Som i allt annat i livet så kräver en klok diet eftertanke, planering och kunskap. Någon man verkar ha glömt bort helt i dessa tider med superdieter och mirakelmat.
6 kommentarer till “KRAV och tillsatser, och en gnutta okunskap”
-
Martin Säger:
-
kretiochpleti Säger:
Det får mig att tänka på något (i övrigt otroligt fånigt) amerikanskt tv-program där man lyckades få hundratals förbipasserande att skriva under en protestlista mot användningen av h2o i livsmedel.
-
Samisin Säger:
Krävs för den mat vi är vana vid idag? Vad är det för ett argument?
100-150 år sedan var en stor del av vår mat tillsatsfri. Idag finns den för att producera billigare och snabbare mat. Att den behövs är skitsnack! Varför har man emulgerings- och förtjockningsmedel i mat? Det behövs inte. Jo, för att det är billigare att producera. Istället för att riktiga varor kan man använda vatten och tillsatser för att få maten smetigare och tjockare.
Ät ni er fakemat. Jag äter själv gärna riktig mat.
-
Emma Ellen Wahlberg Säger:
Samisin, om du läser mitt inlägg innan du kommenterar så ser du att jag går igenom vad tillsatserna som KRAV tillåter är för något. Det är inga direkta konstigheter och absolut inga fejkprodukter, till skillnad från den konventionella industrin där man använder andra, ofta syntetiska, tillsatser av kostnadsskäl.
Jag vet inte riktigt vad du upprör dig över i mitt inlägg, du får klargöra lite.
Orsaken till att KRAV tillåter dessa tillsatser är för att de är väl beprövade och biologiskt nedbrytbara, och i princip alla är inga konstigheter utan sånt man hittar i till exempel frukt. Vill man ha den sortens produktion som det moderna livet kräver med snabb och lättillgänglig handel så är det här det minst dåliga alternativet.
Sen kan man ju alltid diskutera hurvida det är rätt att leva som vi gör i det moderna samhället, men det är en annan diskussion.
-
Minou Säger:
Samisin: emulgerings- och förtjockningsmedel måste bort? Hm. Du tar aldrig stärkelse i en sås för att få den tjockare? Typ majs- eller vetemjöl? Det är ett exempel på förtjockningsmedel. Vi har väl aldrig använt socker i sylt? Det är ett konserveringsmedel. Socker hindrar bakterietillväxt i de doser man tar i sylt. För att inte tala om “kemikalien” salt… Usch för allt om det kan kallas tillsats?
Bara för att man kallar pektin eller torkade alger för förtjockningsmedel blir det inte farligare än innan.
Så vad är det som upprör? Att man förberett ämnen och renat dem för att få ut den produkt man behöver? Eller?
Även en sån enkel sak som att tillsätta lite morotsjuice i en dryck kan om man hårddrar det behöva klassas som färgämne.
Jag uppskattar att det går att kravmärka sån mat folk äter, så att en allt större del av svensk kost kan odlas ekologiskt. Och därmed större del av proiduktionen ställas om. Jag tycker om Emmas kommentar att man måste tänka och välja själv. Att erbjuda “vanlig” mat med kravgodkända ingredienser är ett oerhört bra steg mot en helt ekologisk tillvaro!
-
Anna D Säger:
Jag skulle vilja föra in djurens foder i diskussionen. De tillsatser som tillåts av KRAV är verkligen okontroversiella och en icke-fråga, men tillsatsdebatten har säkerligen genererat en bra extrainkomst för journalisten i fråga. Fodret påverkar starkt vad maten egentligen innehåller. Riktiga ägg där hönorna (eller ankorna för den delen) gått ute och pickat i sig diverse frön och smådjur kan vara lika rika på EPA och DHA som fet, vildfångad fisk. På matförpackningarna står sällan vilken slags mat djuren ätit och jag tror att märkningen är frivillig i många fall. För att få KRAV-märka måste man vara noga med fodret, men tyvärr kanske inte riktigt så noga som folk tror (det råder nämligen brist på riktigt bra foder, t ex vall för betesdjur).
Klockrent!
Om du bara fick skriva om det i tidningen istället för idioten som skrev artikeln. Sällan ser man någon dra fram så mycket skräckpropaganda ur något så ofarligt, och Mats-Eric Nilsson borde inte få skriva en rad med så pass dåliga efterforskningar som han uppenbarligen gör.