Jag kan inte undgå att gång på gång förundras över okunskapen över vår egen föda. Idag skriver SvD om att det får användas tillsatser i KRAV-produkter, hujedamej! Men vad är tillsatser egentligen? SvD räknar upp till exempel konserveringsmedel, antioxidationsmedel, emulgeringsmedel och förpackningsgaser.
Vad är det då man tillåter enligt KRAV?
Jo, som konserveringsmedel menar man mjölksyra, koldioxid, svaveldioxid och äppelsyra. Det handlar alltså inte om några särskilt giftiga ämnen. Eller nja, allt är gifitgt i tillräckligt stora doser, även vatten. Men man ska sätta i sig bra mycket koldioxid för att kväva sig själv av maten, eller äppelsyra för att fräta sönder sig.
Som antioxidationsmedel tillåter KRAV bland annat askorbinsyra, citronsyra och lecitin. Förutom överdosering på C-vitamin så behöver vi nog inte oroa oss särskilt mycket där heller, när det gäller de två första. Och lecitin är en fettsyra som man framställer ur vegetabiliska oljor, och hör och häpna, är en livsviktig beståndsdel i till exempel celler och galla.
Men emulgeringsmedel då, det låter ju riktigt farligt? Nja, visserligen är både emulgeringsmedel och förtjockningsmedel något som vi människor har kommit på genom kemisk framställning för att tillsätta i maten, så är det faktiskt en väldigt viktig beståndsdel i sådant vi har lärt oss att älska, som sylter och gelé och drycker. Visserligen kan man tillverka sådant hemma utan tillsatser men hållbarheten blir sämre och om vi vill kunna handla marmelad på burk i affären så får vi nog finna oss i att det används något, och det KRAV tillåter är till exempel algin, som utvinns av alger och är huvudbeståndsdelen i till exempel CaviArt som älskas av många vegetarianer. Agar och karregan är även det från alger. Pektin framställs ur frukt, skalen närmare bestämt.
Och förpackningsgaser, det låter ju riktigt läskigt! Eller? Förpackningsgaser används som drivgas, till exempel i spraygrädde. Det används också för att få bort luften i förpackningen för att produkten ska hålla bättre, man ersätter alltså den bakterievänliga luften mot en mindre “vänlig” gas. I konventionell mat tillåter man tiotalet olika gaser. KRAV tillåter 3: syre, kväve och argon. Syre hoppas jag att alla vet vad det är, och är ingalunda farligt i de mängder som används. Likaså kväve. Argon kanske känns lite mer främmande, men det är en ogiftig gas. Det enda sättet jag kan komma på hur man skulle kunna dö av argon är om man sniffar tillräckligt ur förpackningarna så att man får syrebrist och kvävs till döds. Men då får man nog anstränga sig lite…
Kontentan av detta är att alla de ämnen som tillåts av KRAV på något sätt krävs för den slags mat vi är vana vid i dag. Kladdig marmelad, blixtsnabb drickhoklad, kött som håller längre än en dag, vin som klarar transport från Afrika och andra varor som vi kan ha i kylen i veckor utan att behöva köpa nytt. Inget av dessa ämnen är särskilt farliga heller, faktiskt inte farliga alls. Och man måste komma ihåg meningen med KRAV; att inte tillåta onödiga medel och tillsatser. Det handlar alltså om ämnen som är nödvändiga för att producera varan (så länge de inte är uppebart farliga). I en konventionell produkt kanske du hittar 4 olka emulgerings- och förtjockningsmedel, medan det i den KRAV-märkta bara finns 1.
Det handlar alltså inte om att totalförbjuda allt, utan att reglera användningen av tillsatser, och som är allmänt känt om KRAV bekämpningsmedel, för att skapa en bättre och mer hållbar konsumtion. Inte att återgå till stenåldersdiet. Bara för att du köper KRAV-godis betyder det inte att det automatiskt är nyttigt. Som i allt annat i livet så kräver en klok diet eftertanke, planering och kunskap. Någon man verkar ha glömt bort helt i dessa tider med superdieter och mirakelmat.
(1 röster, snitt: 4,00 av 5)
Loading ...
