Jag känner mig så himla gammal när jag går runt på stan och letar efter de butiker, kaféer och häng som jag stamgästade under min ungdom som försvinner undan för undan. TV-spelsbörsen och Svea kebab (med Stockholms godaste falafel) klappade igen för ett bra tag sen. Street var jag redan vuxen när det kom och det hann aldrig bli särskilt gammalt men skapade snabbt en särskild plats i hjärtat. Kolingsborg där man som 17-åring plankade in via brandtrappan för att spara 60 spänn är sig aldrig likt igen.

Nu senast att försvinna är Tantogården. Det har varit tal länge om att det ska rivas och ersättas av bostäder, och nu efter att det i går brann ner tvekar man till att bygga upp det igen. Alla dessa ljumma sommarnätter med punkspelningar och billiga alternativa fester för 20 pix som kontrast till de svindyra klubbarna.

Det kanske inte är till ondo alltid, nya ställen ploppar upp, förhoppningsvis inte allt för färre än vad som försvinner. Debaser är ofta det som gäller idag, både när det gäller lokal och musik. Men det går inte att komma ifrån känslan av saknad av gamla stammishak och den känsla att utbudet faktiskt har blivit mindre. Och framförallt dyrare. Eller så håller jag på att bli gammal.

Etiketterad som: Debaser, Fest, Framtiden, Kolingsborg, Nostalgi, Tantogården + Arkiverad i: Musik, Nöje