Svårartade vrål från overklighetens folk
En del människor verkar födda till att kläcka ur sig helt fantastiska formuleringar, som på ett ögonblick blir instant classics. En stor del av dem verkar vara kristdemokrater. Göran Hägglund är en sådan uppfriskande person. Årets tal i Almedalen är ett exempel på där han går upp i sitt esse.
Lyssna efter ca 14 minuter.
Att kulturutredningen exempelvis inte vill nämna ordet kvalitet verkar väcka lika mycket känslor som en ljummen cappuccino.
Men inte heller när jag vänder örat mot vänster hör jag mycket annat än svårartade performance-vrål och kultursidornas idisslande av dekonstruktionen av könet, upplösningen av kategorierna, nedmonteringen av jaget och annat hyllande av sådant som i deras avskydda USA allmänt brukar gå under benämningen bullshit.
Men kan då rött och blått mötas i kulturfrågor? Ja, det tror jag. Jag tror att det finns en bildningsintresserad borgerlighet.
Och jag tror att det finns en intelligent vänster som har synpunkter över den egna rörelsens intellektuella prestationer.
Jag har sagt att vi kristdemokrater är verklighetens folk. Med det menar jag inte bara de som är aktiva i partiet utan alla svenskar som lever på ett sätt vänstern inte vill att de ska leva.
De som har familj, arbetar, tar semester och lever sina liv som folk gör mest.
Men dem hittar vänstern av någon anledning alltid något fel på. Krönikörerna talar om för dem att de ska skämmas för att de är inskränkta.
Teaterregissörerna talar om för dem att deras tillvaro är falsk och förljugen. Och i förskolan får barnen veta att lekarna måste vara könsrollsneutrala.
Vänstern tycker att det vanliga samhället är ett förtryckande samhälle och därför ska det vanliga klandras och motarbetas.
Den svenska vänstern tycker att det är rätt att göra uppror mot sådant som är vanligt. Sådär lagom.
Men ibland blir det mer än lagom.
De så kallade autonoma grupperna – det är allt ett fint ord som media kommit på – som formats av vänsterns revolutionsromantik är allt annat än lagom.
Underbart. Och visst är den helt fenomenal övergång från kulturutredningen till den autonoma vänstern, via könsneutrala dagislekar?
Etiketterad som: Jämställdhet, Kristdemokraterna, Kultur, Puckon + Arkiverad i: Humor, Politik